Igår var det som vanligt spel i form av fotboll i källaren. Martin skulle in under sängen och hämta bollen. Då får han denna 2,5 cm långa träflisen in under nageln och ca 1,5 cm in ovanför nagelbandet.. Han försökte pilla ut den själv men lyckades inte, så vi åkte upp till akuten. Då var klockan strax efter nio. Vi frågade i receptionen hur lång tid det skulle ta, kvinnan i bakom disken svarade:
-det ska nog gå fort eftersom det inte är så mycket folk. (standard svar)
Vi sätter oss ner på dom otroligt hårda träbänkarna. Väntar väntar och åter väntar. När klockan var strax innan tolv hade vi fortfarande inte fått hjälp och folk som vi ånsåg inte var mer akut än martins lilla finger fick naturligtvis gå in före oss.. Martin sa till mig att köra hem Anette, sagt och gjort och tillbaks i den tråkiga sjukhusmiljön. När klockan närmade sig två så sa jag till martin att han skulle fråga någon.
Han gick fram till en kvinna och sa snällt:
-Ursäkta jag tänkte bara fåga om ni har glömt mig?
-Nej naturligvis inte men det är folk som är högre prioriterade.
-Jag har suttit här nu i över fyra timmar och jag står snart inte ut mer (samtidigt som han håller upp fingret)
-men herrgud det måste vi ta med en gång.

Det är helt otroligt att man ska behöva gå fram och fråga. Jag sa till Martin att kvinnan i receptionen har säkert skrivit träflis i fingret i papprena i stället för FLIS UNDER NAGELN. Pucko!!!

Efter bara några minuter kom vi i alla fall in i ett rum och strax därefter kom det en läkare, som frågade vad som hade hänt och berättade hur vi skulle gå till väga för att få ur flisen. Han började med att sätta bedövningen
då säger martin: Där fick jag för att jag skrattade åt dig när du bröt din nagel.
läkaren går iväg några minuter och kommer tillbaks igen, då säger martin:
-bedövningen har inte tagit riktigt för jag känner fortfarande fingret.
-okej jag ska bara peta lite. Å så drog han ut den..
Jag trodde jag skulle kräkas, gråta och spy på samma gång och jag tror att jag och martin blev lika chockade när vi såg hur lång den var. Tänk er själva en flis 2,5 cm in igenom nageln.. FYYY!

Detta vill jag aldrig någonsin uppleva igen. Martins ansiktsuttryck när han drog ut flisen sa mer än tusen ord.

Just i skrivande stund så spelar Warberg match borta mot täby som ni förstår sitter martin här hemma och vilar. Han kunde inte böja på fingret i morse. Men hur förklarar man det här för sin tränare? Lite svårt att förstå hur fruktansvärt ont det gör. Nog om detta nu vet ni..